Terroristerna var på väg i helikopter till flygplatsen. Med sig hade de åtta personer som var gisslan. När helikoptrarna landade på plattan bredvid flygplanet som skulle ta terroristerna och gisslan ut ur landet, så slog polisen till.
Det var inget föredömligt tillslag skulle det snart visa sig. Eldstrid bröt ut mellan terroristerna och polisen. Polisens styrka var inte tillräcklig för att snabbt oskadliggöra hotet mot gisslan. Båda parterna hade automatvapen så det sköts kraftfullt mot varandra.
Tyvärr slutade allting i en katastrof, där alla åtta i gisslan dödades.
Han såg allt
75 meter från stridigheterna står sportjournalisten Tommy Engstrand och ser på. Han hukar bakom sin bil, tillsammans med en kollega och föraren. Det hade chansat på att det var på den här flygplatsen som terroristerna skulle flyga till i sina helikoptrar. De hade chansat rätt.
Och nu var de ensamma ögonvittnet till upplösningen på detta gisslandrama. Tack vare avståndet så hade de väldigt bra överblick över situationen.
Tommy tog sig efter ett tag ut från området i den bil som de kommit i. Med en blandning mellan chock och upphetsning över det som de sett, så stannade de så fort de kunde till vid ett ställe som hade telefon. Det visade sig vara en stimmig pub, där Tommy snabbt fick låna en telefon vid bardisken.
Han ringde hem till redaktionen på Sverige Radio för att rapportera det han sett. Där spelades hans rapport in och togs vidare för att sändas ut i radionyheterna. Men det blev aldrig någon utsändning av Tommys vittnesmål.
Den som på Sveriges Radio tog emot inspelning innan sändning var chef för redaktionen. Denne motsatte sig att rapporten kom från en sportjournalist. Det gick inte för sig. Nyheter skall förmedlas av nyhetsjournalister och inget annat. Därför lades inspelningen åt sidan.
– Vad är det du skriver om Matts? Jo, det handlar om terroristattacken vid OS i München 1972.
Inte nyhetsjournalist
Här satt Sveriges Radio på ett unikt vittnesmål från ett ögonvittne till hela händelsen. Men chefen för en nyhetsredaktionen valde att inte sända det, då den som såg det inte var av “rätt rang”. Chefen ifråga lever inte längre, så enligt den podd som jag lyssnat på så har det inte gått att få fram exakt hur och vad denna tänkte i den här situationen.
Det som framkommer är dock att det var helt klart att det inte passade att en sportjournalist skulle förmedla en nyhet av detta slag.
Det var alltså viktigare att det var rätt typ av person som utförde handlingen att rapportera, än att det blev rätt och ett bra reportage.
Det var viktigare att den interna ordningen hölls där nyheter förmedlas av nyhetsjournalister, och ingen annan, än att lyssnarna fick till sig en fantastisk berättelse.
Sveriges Radio satt på en guldgruva i form av detta reportage. Ingen annan i världen hade sett vad som hände. Medan diskussionerna hos Sveriges Radio pågick om att inte sända ut detta, så rapporterade resten av världens media felaktigt att alla i gisslan hade klarat sig och att polisens insats var lyckad.
Det var alltså ytterligare viktigare att den interna ordningen uppehölls i radiohuset, än att världsnyheten nåde ut.
Varför gör vi så här?
Jag ser dessa dumheter i massor av verksamheter:
- Där det är viktigare för en persons ego eller en avdelnings stolthet att det är de som framstår som hjälten eller hjältarna, än att någon annan får göra det.
- Hellre så ser man att service uteblir eller inte blir så bra som den kunde bli, än att man tillåter att någon annan utför den eller kanske skulle kunna få ta äran av leveransen.
- Man låter hellre bli att göra något som gagnar verksamheten som helhet, om man inte också själv får ta del av vinsten. Att Avdelning A skulle ta en kostnad för att förbättra flödet, som sedan får mångt högre positiv effekt hos Avdelning B, det går inte för sig alls.
Detta är ett tydligt exempel på ett inifrån-ut tänkande, där man utgår från sig själv och tänker först och främst på vad som är bra för en själv.
Vi behöver tänka på ett annat sätt
Alternativet är ett utifrån-in tänkande, där man utgår från vad som är bra för helheten och för kunden, för att sedan anpassa sig själv därefter.
Att ha ett utifrån-in tänkande är krävande, men samtidigt belönande. Även om det inte kommer till dig direkt, utan efter ett tag, eller att det kommer till någon annan i verksamheten.
Hur ser det ut hos dig i er verksamhet? Har ni mer ett inifrån-ut tänkande eller har ni fått till ett utifrån-in tänkande?
Det finns nu en chans att ta ett jättestort kliv för dig och din verksamhet. Vi startar en ny omgång av de två utbildningarna Certifierad Förbättringsledare och Certifierad Verksamhetsdesigner. De går parallellt, då de mycket av innehållet är detsamma dem emellan. Den första, den för Förbättringsledare, innehåller än mer kunskap såsom hur man driver själva förbättringsinitiativet.
Läs mer och ansök om att få vara med på den kommande utbildningen genom att klicka på länkarna till den av de två utbildningarna som passar dig bäst.
Certifierad Förbättringsledare
Certifierad Verksamhetsdesigner
Har du några frågor är du alltid välkommen att kontakt mig, så svarar jag efter bästa förmåga.
