Tisdag morgon. Min dotter kommer in i köket när jag sitter och äter frukost.

Hon är inte den största solstrålen så där på morgonen, så jag brukar nöja mig med ett enkelt “god morgon” till henne. Nu drack hon havredryck och åt en smörgås. Havremjölken tog slut och hon vek ihop kartongen för att återvinna den. Bra gjort…men, det fanns förbättring i själva vikningen.

Hon flärpade upp flikarna och plattade till kartongen. Kartongen var en sådan med ett litet vitt plastlock. Då hon inte öppnat korken så att luften kunde komma ut ur kartongen, så blev den inte så platt som den annars kan bli.

Jag funderade om jag skulle säga något. Vi har ju pratat om det tidigare; att vi ska öppna korken lite innan vi viker ihop, så att kartongen blir platt. Men man får inte öppna för mycket, för då finns det klar risk att det sprutar ut mjölk, fil eller vad nu kartongen innehåller.

Men jag tvekade, med tanke på det där med morgonhumöret. Men då kom jag att tänka på LEAN och den femte ledningsprincipen, som säger “stoppa processerna för att lösa problem, så att kvaliteten blir rätt från början.”

Så jag valde att säga till. För det är ju lika bra nu som att inte säga till, tänkte jag, för nästa gång kan det ju vara morgon igen, och då är det ju samma visa igen.

Gissa vad som hände!

Mmmm, du har nog gissat rätt; det föll inte i god jord. Det blev lite lätt dålig stämning kan jag väl beskriva det försiktigt som.

Efter att nu reflekterat på vad som hände, så kan jag konstatera att det som saknades var en kultur för att genomföra det som LEAN beskrivit. Jag hade missat att det i den femte ledningsprincipen inledningsvis står “Skapa en kultur…”.

Vi var inte på samma sida, om man säger så. Att tidpunkten var som den var, det vill säga tidig morgon, gjorde det hela inte bättre.

….

Så kan det vara i din verksamhet också

Ni kan ha processer med regler och riktlinjer, men har ni inte rätt kultur, så kommer ni inte att kunna leva upp till det ni har sagt att ni ska göra.

Det är lätt även där att det blir lite dålig stämning när du tar upp saker som behöver förbättras. Ibland mer eller mindre, beroende på när du lyfter frågan.

Men som du vet så är det bättre att ta känsliga frågor direkt, istället för att vänta till senare. Att säga till hunden, barnen, bättre hälften, kollegan eller någon annan, långt efter något hänt, förtar det hela lite. Då har de glömt bort vad som hände och det är lätt att minnesbilderna suddats ut och blivit väldigt olika.

Det är just därför det är viktigt att ta upp saker direkt. I våra verksamheter så behöver vi stanna processen för att diskutera, ta fram lösningar och åtgärda de fel vi ser.

Naturligtvis finns det speciella tillfällen i verksamheter där man inte kan göra så, såsom när man släcker en riktig brand, akut opererar en patient, genomför en polisinsats eller liknande. Då får man vänta tills man är klar och då göra en utvärdering.

Men för de flesta av oss går det faktiskt att dra i det så kallade “Andon-snöret” som beskrivs i LEAN. Sinnebilden är en röd lina ute i produktionen, som man drar i när man ser ett fel och då stannar hela processen.

Då kan vi sedan göra den nämnda åtgärderna för att säkerställa att detta fel inte uppkommer igen. Tanken är att om vi gör så, så kommer det in längden bli mer effektivt och flyta på bättre. Visst, det blir ryckigt i början, men så mycket enklare efter ett tag.

Alternativet är att vi hela tiden får leva med felen vi ser och då också behöva lägga resurser på att korrigera och hantera dem längre ner i flödet. Och det vet vi kostar exponentiellt mer än att göra rätt från början.

Hur är det hos dig i din verksamhet?

• Tar ni er tid att stanna upp när ni ser fel, för att kunna åtgärda det innan ni sedan fortsätter?
• Upplever du att ni har en kultur där detta är möjligt, eller blir det som hemma i köket hos oss; lite dålig stämning?

Du kan ju tänka dig hur stämningen sedan ytterligare förändrades i vårt kök, när jag snällt påpekade att det snöat en hel del under natten och att jag är tacksam för om hon på väg ut innan hon går till skolan; sopar av bron och skottar gången framtill, och utanför, brevlådan innan hon går… Aouch…den du. 🙂

Jag ska jobba lite på kulturen och väva in en tonårings syn på det hela också. Önska mig lycka till.

Jag önskar dig en fin kommande vecka.

Hälsningar,

Matts