Sedan gymnasietiden så har jag varit intresserad av att spela rollspel, företrädesvis Sci-Fi rollspelet Traveller. Äventyren i en framtid där vi människor far mellan stjärnorna och möter andra raser och upplever en massa spännande saker tilltalar mig än idag.

Vid ett sådant äventyr så var äventyrarna, det vill säga de karaktärer som deltagarna spelar, på en planet där de stöter på en annan karaktär, en så kallad NPC – Non-Player Character – som var överlägsen dem i teknologisk nivå. Den här karaktären var en som kallas för “boss” när det kommer till datorspel eller “superskurk” i en Bondfilm. En som är den svåraste motståndaren som finns i äventyret.

Händelsen utspelade sig i en stor källarlokal. “Superskurken” hotade äventyrarna med sin överlägsenhet och äventyrarna försökte bekämpa “superskurken”. Men de visste inte att det var omöjligt i just denna situation. Äventyren skulle fortsätta där de var tvungen att finna rätt utrustning för att kunna klara av “superskurken”.

– Mannen kommer emot er med sin ljusa kroppssköld glimmande. Vad gör ni, frågade jag?

– Vi skjuter på honom, sa äventyrarna unisont.

– Energin från era skott sugs upp av hans sköld. Han närmar sig er hotfullt. Ni ser till höger ett par lådor och en dörr. Vad gör ni, frågade jag?

– Vi skjuter på honom, sa äventyrarna igen. Och så gjorde de. De brassade på med allt de hade. Laserskott och projektiler flög genom luften.

– Energin från era skott sugs upp av hans sköld, sa jag igen och fortsatte med; det verkar som den blir starkare desto mer ni skjuter.

Därefter meddelade jag dem att han närmade sig, samt att de till höger ser ett par lådor och en dörr. Jag avslutade som man gör som spelledare när man vill veta vad äventyrarna vill göra, med orden “vad gör ni?”

Vad blev svaret, tror du? Jo, det blev samma svar, att de fortsätter att skjuta på “superskurken”. Med samma resultat som tidigare. Jag fortsatte att påtala att de såg några lådor och en dörr till höger. Det tog dem ingen notis om alls.

Lösning: “Vi brassar på med allt vi har, så ska det nog gå bra”

En sak som jag upplever i den verkliga världen också; att det är att det finns lösningar för situationer där verksamheter befinner sig. Men de tar inte notis om det. De fortsätter att göra mer av samma. “Vi brassar på med allt vi har, så ska det nog gå bra” verkar de tänka och så hoppas det på bättre resultat.

Just nu är det mycket debatt om regionerna i Sverige och deras kris med att få verksamheten att gå ihop. Det är stora underskott som visar sig nu. Lösning? Jo, att börja skära ner på den sjukvård som ges och att omorganisera.

Är du över 70 och har ljumskbråck? Ja, så kanske du får leva med det. Har du hemorrojder vilket irriterar och gör ont? Då får du kanske leva med det, för det går ju, det är bara mer irriterande än det är livshotande.

En uppenbar lösning är att försämra för dem man finns till för, det vill säga patienterna. Samtidigt finns det alltid en alternativ lösning eller lösningar. De kanske inte är realistiska i en akut situation, som man nu befinner sig i, men de hade det varit om man varit proaktiv och gjort dessa åtgärder för 10 år sedan.

Till exempel så är det känt i alla verksamheter som jag möter att organisationens stuprör (indelningen i avdelningar, enheter med mera) sätter hinder i vägen för ett bra genomförande av det som man i verksamheten arbetar med. Det är nog aldrig som jag hört att stuprören är en styrka i verksamheten, utan alltid ett hinder.

Varför gör man inget åt det?

Om det nu är så, varför gör man inget åt det? Svaret, som jag ser det, är att det är för jobbigt för oss människor att ge upp de privilegier och trygghet som vi har i att vara i ett stuprör. Det andra är okänt för oss och därmed upplever vi det som otryggt.

Sanningen är att det finns en mängd verksamheter i världen som inte har någon linjeorganisation och på så sätt inte heller upplever dessa stuprör. Så det finns alternativ. Alternativ som många med mig har påtalat under åren. Jag har skrivit i min bok Lite som Dalai Lama fast för organisationer om hur man går tillväga för att se en verksamhet utan linjeorganisation. Den skrevs för elva år sedan.

Lösningen finns där, men vi är inte beredda att lyssna, för vi är för fokuserade på att lösa situationen med “mer av samma”. Omorganisation, där vi flyttar runt chefer och personal, det ska lösa problemet. Vi fokuserar så mycket på det, så vi missar alternativen.

“Det har inte fungerat de senaste 15 gångerna, men den här gången är det ju jag, den store chefen, som tar tag i detta, och då kommer det att gå, och det här blir den sista omorganisationen någonsin…”

Nja, det vet vi hur det går med det.

Tänka på ett annat sätt

Likt som jag som spelledare påtalat att det finns ett par lådor och en dörr, vilket leder till en lösning, så har jag och andra påtalat att det finns alternativ till den ålderstigna linjeorganisationen. Alternativ som skapar mycket bättre kundfokus, bättre arbetsmiljö och kostar mindre pengar.

I andra situationer där det inte fungerar, så finns det andra lösningar. Till exempel så löser man många gånger problem med att köpa in ännu ett systemstöd. Det blir ni inte lyckligare av. Det finns även där alternativ som man inte riktigt vill ta till sig. Ni måste tänka på ett annat sätt.

Alternativen finns, bara ni väljer att se dem och sedan välja dem. “Dörren” finns där. Du väljer om du vill ta den eller om du vill fortsätta att strida med “superskurken”.

Din “superskurk” kanske är det stora budgetunderskottet, dåliga arbetsmiljön, låga kvalitet, eller vad det nu är. Problem som ni inte har rätt förutsättningar för att lyckas bekämpa.

Är du intresserad av att veta mer? Svara bara åter på detta epost så hörs vi av och vi kan ta en konsultation utan kostnad, där vi kan prata om din situation.

Se dörren och ta den. Jag kan berätta mer om dörren i din källare.

Hälsningar,

Matts

PS. Hur gick det med äventyrarna? Hittade de en lösning, kanske du undrar? Jo, det gick tyvärr inte så bra. De hörde inte på uppmaningen om att dörren fanns där som ett bättre alternativ än att fortsätta strida med superskurken. De fortsatte idogt att skjuta på honom, vilket gjorde att hans sköld blev starkare för varje tillförd energi.

Superskurken bekämpade nästan alla av äventyrarna, förutom två, som förstod vinken med att spelledaren, det vill säga jag, tjatade om den där dörren. De två lyckades ta sig ut, för att sedan där finna möjligheter att bekämpa superskurken i en andra påföljande strid. Med rätt verktyg så lyckades de.