Dimman ligger tät och morgonen gryr.

Sökte snabbt på nätet för att uppdatera mina kunskaper om hur man som motorbåt ska bete sig när man far i dimma. Jag fick fram att en motorbåt under gång ska avge lång signal om 4-6 sekunder var 20 sekund, samt hålla låg fart och ha en spejare som spanar över vattnet. Med plotter, det vill säga ett elektroniskt sjökort med GPS, så skulle vi inte ha några problem med att veta var vi är. Men utan radar så skulle vi inte upptäcka fartyg och andra båtar.

Jag förberedde mig mentalt på hemfärd med dessa förutsättningar.

Men så tänkte jag att jag först tar och går en sväng i tystheten. Jag gick så att jag bättre såg ut över vattnet. Det är då jag upptäcker det. Att det är mycket mindre dis och dimma där ute, nu när jag ser det från utsidan av båten och på bättre höjd.

Det slog mig själv, det jag lär ut till andra; att man ser verkligheten på ett tydligare och bättre sätt om man ger sig ut i den.

Sittande i båten så skymde kapellet. Därtill var kapellets rutor även immiga på insidan och regndroppiga på utsidan. Jag såg verkligheten som igenom ett icke fördelaktigt filter. Verkligheten såg sämre ut än vad den var.

Det samma gäller som ledare i en verksamhet. Man behöver gå ut i verksamheten för att förstå vad som sker och hur saker ser ut.

I en verksamhet som styrs traditionellt är det inte alls ovanligt att beslutsfattande sker utifrån rykten och andras rapporter, samt utifrån vad man får höra ifrån de som är ansvariga för de olika stuprören i verksamheten. Stuprör som inte tar hänsyn till verksamhetens värdeskapande flöden. Det vill säga det visar på saker som inte är sant, sett utifrån hur ni verkligen skapar värde.

Man utgår från att det man ser från huvudkontoret, från sjunde våningen, från kontoret längst bort i korridoren, eller liknande, är det som är verkligheten. Man litar på att det man hör och ser därifrån, är verkligheten.

Än värre blir det då man i organisationen tillåter att den som hörs mest är den som också tas mest hänsyn till. Bara för att någon är högljud eller bra på att formulera sig så betyder det inte att de är den bästa källan för beslutsunderlag.

Man behöver gå ut i verksamheten

Man behöver som ledare ge sig ut i verksamheten för att själv ta reda på hur verkligheten är. Prata med medarbetare därute. Se vad kunderna upplever. Möta verkligheten som de flesta i verksamheten ser den.

För det är först då som besluten kan bli korrekta och verklighetsförankrade.

Inom LEAN och den tolfte ledningsprincipen så finns det ett begrepp som heter genchi genbutsi vilket översatt betyder gå ut och se efter själv.

I en verksamhet som framgångsrikt arbetar enligt LEAN eller liknande principer, så går syns ledare i verksamheten ständigt ute i verksamheten. Man besöker ”golvet”, det vill säga där det värdeskapande arbetet sker. Exempel:

• Gå igenom produktionen och pratar med medarbetarna.
• Följ med hemtjänstpersonalen ut till brukarna för att se hur deras verklighet ser ut.
• Åk med i sopbilen för att hämta avfall och sedan lämna det för korrekt hantering. Där frågar man medarbetarna om deras upplevelser.
• Åk med säljaren ut på kundbesök, inte för att ta över mötet, utan för att lära och se vad kunderna talar om.
• Var med på ett nattpass en lördag på akuten, inte för att man kanske kan bidra, utan för att lära.
• Och så vidare.

Märk väl att jag pratar inte om den typen av besök vi ibland ser från politiker som tar på sig en hjälm, oavsett om det krävs eller ej på platsen, och har media med sig för att dokumentera. Detta beteende är mer för att visa upp sig själv, inte för att lära.

Som ledare som ska fatta beslut om för verksamheten viktiga saker, så behöver de själva inte synas, utan det är det kloka beslutet som är viktigare. Det är att göra rätt för verksamheten. Om man gör rätt för verksamheten och är i rätt verksamhet, då kommer de besluten att stå för sig själv och man kommer naturligt att bli sedd som en klok ledare.

Att fundera på…

Så är du nu chef och ledare i din verksamhet, fundera då på två saker:

Hur ska du kunna vara mer konstant i verkligheten för att få ett naturligt inflöde av information som är viktigt för verksamheten i ditt beslutsfattande? Hur ska du använda dig av gå och se efter själv nästa gång du står inför ett extra viktigt beslut?

Skriv ner dina tankar, så du har dem för översyn framöver.

Så hur gick det med dimman då? Jo, när jag kom ut i verkligheten jag såg att dimman var på väg att lösas upp. Man kunde lätt se en kilometer eller så, vilket ju inte ens längre kan kallas dimma. Så det blev en fin hemfärd, där solen bröt igenom och gjorde det mörka vattnet till ljusblått igen.