Kultur äter strategi till frukost, sa den legendariske managementkonsulten och författaren Peter Drucker.

Det är så sant som det är sagt. Kulturen i en verksamhet är helt avgörande för hur väl man lyckas. Man får ha hur fina strategier, mål, visioner, utbildningar, IT-system, med mera, som helst. Men utan rätt kultur i botten kommer allt det andra att inte komma till sin rätta.

Det här gäller i all verksamhet, utan undantag.

En månad har gått

Det har nu gått drygt en månad sedan Ryssland anföll Ukraina. Hemska bilder når oss dagligen. Det framkommer också en bild av att den ryska krigsmakten inte var så bra som de själva och vi trott.

Är det fel på utrustning, eller är det fel på utbildningen? Dessa kanske inte är den bästa som finns, men det är inte där deras problem ligger. Det ligger i kulturen över hur man bedriver sin verksamhet.

En diktatur har alltid problemet med att man inte kan tillåta folk uttrycka avvikande åsikter eller att ta initiativ som kan hota den store “ledarens” status som diktator.

Det gör att människor drar sig för att;

• tala om vad som behöver göras även om det går på tvärs emot vad diktatorn säger,
• berätta sanningen om hur det egentligen ser ut och fungerar, och
• att ta initiativ och vara drivande.

Allt för rädslan att straffas på något sätt. Det är belönande att bara följa med och helst varken märkas eller synas. Eller så vill man synas och vara en i gänget, och då vill det till att hela tiden vara en ja-sägare. För som ja-sägare kan man komma långt i sin bekräftelse på diktatorns storhet. (Läs gärna Åke Ortmarks bok Ja-sägarna.)

Kommandostruktur

Ryssland, likt Kina och andra diktaturer, driver sina militära styrkor enligt det som kallas kommandostruktur.

Detta innebär att styrning och ledning alltid ska komma uppifrån högsta nivå. Det gör att order utgår från toppen och sedan ska kanaliseras ner till den enskilde soldaten.

• Har jag en order då utför jag den.
• Har jag inte en order så väntar jag på en.
• Har jag en order men det fungerar inte som tänkt, då behöver jag rapportera tillbaka och vänta på en uppdaterad order innan jag fortsätter.

Detta gör att verksamheten är långsam och trög att förändra. Ledtiderna är långa, vilket är problematiskt i en verklighet som är väldigt rörlig. Krig är väldigt rörligt.

Inte bara i militären

Du förstår säkert att detta nu inte bara rör Ryssland och deras krigsmakt. Det rör hela landet vilket jag beskrev i ett veckobrev för ett par år sedan.

Du kanske kommer ihåg den förödande branden som skedde i ett stort köpcentrum vilket tyvärr resulterade i många förolyckade. Det hade inte behövt bli så allvarligt om inte brandmännen valt att står och vänta på att få order istället för att ta eget initiativ för att rädda människor som bankade på en stängd dörr ut från en biograf.

Man väntade och väntade på order, medan bankande sakta tynade bort i takt med att människorna kvävdes av röken. Istället hade man kunna öppna dörrarna och räddat människorna. Men då hade man varit tvungen att ta initiativ och göra något man inte hade order att utföra. Det var otänkbart för en brandman utbildad och inlärd i en kultur med kommandestruktur.

Oj, även hos oss

Men nu ska vi inte bara peka finger och säga hur tokigt det är hos dem, och tro att vi alltid är så mycket bättre. Vi är för det mesta långt mycket bättre, men tyvärr är det faktiskt så att det rör även oss. Tendensen finns även här i Sverige. Jag ser till min sorg verksamheter som är helt kommandostyrda. Allt ska utgår från vad chefen säger och bestämmer.

En verksamhet som jag hjälpte för många år sedan hade en chef som var på riktigt intresserad av förbättringsarbete. Det gjorde att jag blev kontaktad och att vi arbetade på bra med deras verksamhet under ett år. Det jag märkte var att personalen var väldigt mån om att alltid stämma av allt med chefen. De tog inga egna initiativ utan var alltid tvungen att kolla uppåt.

Fenomenet var inte på grund av den aktuella chefen förstod jag efter ett tag. För hon var inte diktatorisk i sitt ledarskap. Detta var grundat för länge sedan. Någon eller några chefer hade före uppenbart varit av det diktatoriska typen. Hon hade inte under sin tid lyckats ändra den skadliga kulturen.

Vi måste vänta på chefen

Tyvärr valde hon att en tid senare söka sig vidare i karriären utanför organisationen. Och då så slog allt stopp. Personalen stannade upp och väntade på den nya chefen.

– Vi får avvakta lite grann nu och se vad den nya chefen säger, fick jag höra när jag ville planera in fortsatt arbete.

Jag frågade när detta då kunde ske och man förklarade att det nog var så att man såg en ny chef på plats om sex till nio månader.

– Men vänta, ska det innebära att vi inte ska fortsätta med förbättringsarbetet förrän dess?, sa jag.

Jo, så var det. Allt var tvunget att stanna av i väntan på nästa chef. För utan chef, visste man inte vad man skulle göra och i vilken riktning man skulle gå. Den vardagliga verksamheten puttrade på i lagom tempo, men det blev tyvärr inget mer förbättringsarbete i den organisationen.

Jag hoppas verkligen att du inte har en kultur av kommandstruktur i din verksamhet.

Men du kanske har upplevt det någonstans. Maila mig gärna åter och berätta. Hur var det? Vilka konsekvenser fick det; för personalen, för “kunderna” och för dig? Kunde du ändra kulturen?

Det finns alternativ

Nästa vecka kommer jag att beskriva mer om alternativet och kontrasten till kommandostruktur.

Det är uppdragsledning, eller uppdragstaktik som det kallas inom Försvarsmakten. Det är det sätt som du behöver anamma i organisationen om du vill ha en möjlighet att möta framtidens allt tuffare krav.

En rörlig verklighet kräver en rörlig organisation, med människor som har ett rörligt tankesätt.

Men mer om det nästa vecka. Tills dess önskar jag dig en trevlig vecka.

Matts