Mörka moln bildas vid horisonten. De närmar sig varandra i en hastighet som vanligtvis inte ses. Detta är något som inte är normalt. Folk börjar få panik och ser sig om efter var de kan springa och gömma sig. Prästen står vid altaret och tittar upp mot himlen som snabbt fylls av moln av dåligt omen. Åska rullar genom luften. Något händer som människor inte ser fram emot.
När molnen bildas i tjocka lager ovanför folket syns en blixt som slår in i altaret och delar det stora stenblocket i två delar och tusentals delar av spillror flyger genom luften. Åskan är öronbedövande, sedan börjar det regna och efter ett tag öser det ner. Någon är uppenbarligen mycket arg och någon annan har säkert gjort något, eller inte gjort något, som har utlöst denna ilska.
Det knepiga med en linjeorganisation är att den har ett gammalt arv. En tid där den mäktigaste av dem alla står på toppen, och ännu högre än så står Gud och ser ner på alla underordnade. Och som alla religioner beskriver Gud är han allsmäktig och allvetande. Och som både kungar och präster har berättat för oss är de tillsatta av Gud och har fått en del av den makten, en makt som få, eller faktiskt ingen, av de underordnade har.
Denna makt sipprar långsamt nedåt i organisationen, så att de i mitten har en del av makten, medan de i botten sällan har någon makt. Arvet har en inverkan på dagens verksamhet, även om vi har ändrat vår syn på religion, kungar, kejsare och liknande. I många organisationer beter vi oss fortfarande med rädsla för att bli straffade av dem som står över oss. Vi måste fråga dem som står ovanför oss om vi kan göra vissa saker.
Jag har erfarenhet av att människor måste fråga sin chef om detaljer. Saker som de aldrig någonsin skulle ha övervägt att fråga någon om om det var utanför de organisationer de tillhör. Det gör mig ledsen att se fullt kapabla, välutbildade, vuxna människor som beter sig som ett barn som frågar sin mamma om han eller hon kan få en kaka.
Från ett par hundra år sedan och fram till för bara 30-40 år sedan var det vanligt att chefen var den som hade mest erfarenhet och kunskap i organisationen. Mellancheferna befann sig mellan topp- och bottenskiktet, med mer kunskap och erfarenhet än bottenskiktet, men mindre än den stora chefen. När vi övergick till informationssamhället och sedan kunskapssamhället började den strukturen falla sönder. Tempot ökar och nu sker det inte längre bit för bit, utan det är som när man ser på TV när de totalförstör en byggnad med sprängämnen.
Där vi tidigare hade människor som inte hade någon formell utbildning alls, och som varken kunde läsa eller skriva, har vi nu människor som har omkring 15 års utbildning. Få har mindre än tolv års utbildning, många har 15 och en del har till och med upp till 18 års utbildning. De har ägnat flera år åt att studera sitt expertområde.
Med den nya välutbildade medarbetaren som har all information till hands finns det ingen anledning att vara den gamla chefen på toppen. Att vara ledare är att förstå dessa förändringar och att förstå att det är en roll bland andra i en organisation. Ledaren är inte längre per automatik den mest utbildade, den mest kunniga och den mest erfarna.
Avspeglar din organisation denna dramatiska förändring i vår värld? Hur överlämnar din organisation ansvar och befogenheter till personer i organisationen? Är det fortfarande cheferna i organisationen som intygar inköp, reseräkningar, tidsredovisningar, tillåter någon att delta i en utbildning eller konferens och liknande saker, eller fördelas detta på de olika rollerna i organisationen?
Det finns flera framgångsrika organisationer som har gjort det. De har slutat göra dumma saker och fokuserar helt och hållet på att leverera värde till sina kunder. Och de gör det tillsammans som ett team, inte som en hierarki. Vad kan du göra för att påbörja den resan idag?
Till dig och ditt företag,
Matts
