Förra veckan berättade jag om det viktiga i att föregå med gott exempel. Det var ett ämne som engagerade lite extra och jag tackar för all återkoppling som jag fått.

Dagens ämne handlar om kommunikation. Att tänka på hur vi pratar med och om våra medarbetare.

Mona berättade att när hon för några år sedan var på Arlanda så mötte hon sin VD med medföljande affärsbekanta. VD’n presenterade Mona med orden “Detta är Mona som jobbar med mig”.

Som av en händelse upprepade sig det hela en tid efter, fast denna gång var inte VD’n utan Monas närmaste chef. Han presenterade också Mona för sina affärsbekanta. Han sa “Detta är Mona som jobbar under mig”.

Ser du skillnaden? Den känns direkt för den som skulle vara med om det som Mona var med om. VD’n hade förstått det viktiga i att vara tydlig med att Mona var en i teamet, för de jobbade tillsammans. Däremot hade Monas chef inte samma tankar, för han såg att Mona var en underställd och på så sätt markerade sin egen höga person.

Med “med mig” så visade den ena att denne var en ledare. Med “under mig” så visade den andre att denne inte var det, utan endast innehade titeln chef. Det ena är involverande och det andra placerande.

Monas historia påminner oss om hur viktigt det är att vi använder språket på rätt sätt. Ibland får jag höra att “det är bara semantik” när jag påtalar ordens viktighet.

Men vi kommunicerar både med ord och kroppsspråk. Det senare har försvunnit en hel del under det senaste året när vi är många som kommunicerar över online program där många inte heller har kamera påslaget. Det gör att det blir än viktigare vad vi säger.

Min rekommendation är att du sätter dig ner ett tag och funderar på hur du använder språket för att involvera och entusiasmera medarbetare i verksamheten. Har du några olater som gör att du tvärtemot gör att människor känner distansering och blir oengagerade. Var ärlig med dig själv. Har du någon du är nära på jobbet? Fråga vederbörande om de har några tips att ge dig.

Tips är att använda involverande ord som “vi” istället för “jag” och “vår” istället för “min” när du pratar om det gemensamma. Det är inte “min avdelning” utan det är “vår avdelning”.

Det kommer inte att gå lätt att ändra ett väl inövat sätt att uttrycka sig, men med medvetenhet och enträgenhet kommer du att lyckas förbättra det sätt som du kommunicerar. Det finns mer än orden vi använder för att lyckas med vår kommunikation, men det får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.

Har du något bra exempel på tokigheter som du hört och reagerat över? Du får gärna skicka dem till mig.

Lycka till!

Matts