Efter två veckor i kamouflage är jag åter vid min dator. Det har varit två roliga och spännande veckor med att öva försvar av vårt land. Vissa av er har säkert märkt av övningen då flyget täcker stora områden av vårt land med sina ljudliga maskiner.
Stridsberedskap
Ett uttryck som finns i militära sammanhang är Stridsberedskap. Det ges i olika nivåer och för enskild soldat talar det om hur man ska vara förberedd på strid. Det innebär bland annat hur man ska bära sin stridsutrustning. Vid lägre stridsberedskap så kan delar av utrustningen vara avtagen, men nära greppbar. Vid hög stridsberedskap ska allt vara påtaget, så att man håller eftersökt höga beredskap för strid.
Skydds- och stridsväst väger 13 kilo. Vapnet väger fem kilo och ammunitionen i magasinen därtill kring två kilo. Hjälmen kommer till med 1,5 kilo ytterligare. Summerat så förstår man att det är rätt tungt att röra sig med denna utrustning på. Den är nödvändig, och man vänjer sig, men lätt och skönt är det inte.
Slarvar
Med detta i åtanke så är det förståeligt, om än ej försvarbart, att vissa slarvar med att ta på sig utrustning. Man tycker helt enkelt att det är lite för jobbigt att bära den.
Vissa sitter till exempel på en stabsplats, i tält eller i en container, där man kan ta av sig utrustningen när man är på sin plats, sittande på en stol och med en dator framför sig. Men man behöver ha den på när man går ut ifrån stabstältet.
Detta gör att vissa individer slarvar och ses så gå runt utan påbjuden utrustning. “Jag ska ju bara…” tänker de nog, och lämnar allt utan vapnet när de går ut.
Gott föredöme
Men är det givet en hög stridsberedskap så är det av en anledning, och då ska rätt utrustning bäras.
Den högste chefen på platsen jag tjänstgjorde vid hette Andreas. Jag noterade med glädje hur han aldrig slarvade med sin utrustning. När han gick ut ur stabstältet så tog han på sig all utrustning som var anbefallen. Även om han skulle ut bara ett tag, för att sedan komma åter inom någon minut.
Det var ett signalvärde som hette duga. Jag mötte honom fler gånger och det gick att se på honom vilken stridsberedskap som gällde. Han var en vandrande “reklampelare” för att bära den utrustning som gällde.
Han var ett gott föredöme och i detta fall så får jag väl tillstyrka att vara ett gott föredöme är tungt. Närmare bestämt drygt 20 kilo tungt.
Det gäller dig som ledare också
Det här behöver du som ledare i verksamheten också ta med dig. Är det så att ni har sagt att ni ska arbeta på ett visst sätt, då ska du också föregå med gott exempel och arbeta så. Han ni sagt att en viss regel gäller, då gäller det för dig också.
Det ger en inte som ledare något fripass att göra som man vill och att strunta i regler, processer eller annat som ni kommit överens om.
Som exempel så har jag själv upplevt ställen där man går ut från ledningen och påtalar att det är jätteviktigt att föra tidrapport för att kunna mäta vad man lägger tiden på, men sen så är det ingen i ledningen som bryr sig om att föra tidrapport själv. “Ursäkten” har varit att de har “lite annat arbete än alla andra”. Dåligt.
Ett annat vanligt förekommande exempel är att man från ledande håll klagar på att projekten inte går så bra som man tänkt sig. Men man struntar tyvärr själv i att vara noga med att skriva de projektdirektiv som ens projektmodell säger att man som projektägare ska skriva. Dåligt, även det.
Så kom ihåg, att likt du är förälder och måste ses som ett föredöme för dina barn och alltid behöver föregå med gott exempel. Så behöver du också som ledare i en verksamhet, oavsett nivå, också vara ett föredöme för alla medarbetare, och föregå med gott exempel på det ni kommit överens om.
Människor som ser upp till dig, oavsett om det är barn eller medarbetare, gör som du gör, och inte som du säger.
Så på med er motsvarighet till stridsutrustningen när det så är anbefallt. 🙂
Hälsningar,
Matts
