I denna artikel får du en användbar övning för din verksamhet….
Mörker. Sen smäller det till och hela duken fylls med ljus. Filmen är igång. Jag ser fram emot spänningen och det börjar bra. Historien fångar snabbt in oss som sitter tillsammans i salongen. Biofilmen är riktigt bra och jag sitter bra. Jag har min mat framför mig på bordet som svänger över biostolen.
Serveringspersonalen kom med den strax innan filmen började. Vill jag ha mer att dricka så beställer jag det via appen så kommer de snabbt ut med det.
Stolen har värme och går med eldrift att skjuta fram samtidigt som den fälls bak. Jag glider liksom ner i en halvt liggande ställning. Det känns hur bra som helst.
– Men! Sa du inte att du var på bio Matts?
– Jo, precis. På bio, med elstol, värme, bord och mat.
– Det är väl ingen vanlig bio?
– Nej, det beror på vad man menar med “vanlig”. Den är inte ovanlig heller. Man behöver inte gå på en salong som har matservering, utan kan nöja sig med fräscha stolar och kopphållare.
Biostolar från 1986
Effekten blir att hemma har jag slutat gå på bio. Där har de samma schabbiga biostolar sedan salongen invigdes av Lasse Brandeby 1986. Det är jättetrångt mellan stolsraderna, så man känner de bakom som sparkar i stolen när de flyttar sig lite grann, för att lätta på träsmaken i rumpan.
Därtill är det så smala platser att man sitter som i en gammal Saab V4 där axlarna gnuggar mot varandra. För att inte nämna lutning i salongen som är så liten, så har man otur och får en lång person framför sig, och då ser man inte halva bioduken.
Ja, jag vet. Det finns bättre biografer, speciellt i storstäderna, men jag har inte mött någon som är i jämförelse med det jag nu upplevt.
”Det skulle ändå inte fungera här för att…”
Berättar jag om min upplevelse hemma, vilket jag nu gör, så ler många lite snett och tänker “nu tar han i, som i de gamla breven som kom hem från USA, där de bredde på ordentligt”. Det är som svårt att ta till sig. Man hör vad jag säger, men tänker att det är överdrivet och har också svårt att riktigt ta till sig informationen.
Och ser man framför sig vad det är jag berättar, så tänker många att “jaja, det är ju där det, det skulle ändå inte fungera här för att…” och så har man någon bra ursäkt.
Och så här är det i våra verksamheter också, tänker jag, när man ska ta till sig information om hur mycket bättre det kan vara. Det finns alternativ.
Den som aldrig varken hört om eller upplevt en bättre biograf, så är den biograf man har standarden. Tänker man bio, då blir det de hårda och trånga stolarna där man trängt in 150 personer på en liten yta, där man ser filmen dåligt om man är lite kortare. Det innebär att det blir lite som brottarklubb över det hela. Det blir sinnebilden.
Vad är din förväntning på en arbetsplats?
Har man inte upplevt en effektiv verksamhet, där man får energi av att vara på arbetsplatsen, där kunderna är nöjda och glada, och där ekonomin är i balans, ja, då blir elände snart standarden.
Det kanske…
- är så att man ska slita ont på jobbet?
- är så att chefen ska vara en energitjuv, eller den där kollegan?
- hela tiden ska vara tjat om att “det har vi inte i budgeten”, så fort något behöver köpas in, eller “det har vi inte pengar till”?
- ska vara så att kunderna hela tiden är missnöjda med den service de fått, där klagomålen är många, kanske till och med anmälningarna är många till någon tillsynsmyndighet?
- är så att man ska vara jättetrött varje dag man kommer hem, så man somnar i soffan framför TV:n?
Det kanske är så standarden är på att jobba. Jobb, det är jobbigt, för det hörs ju på namnet.
Nej, nej och åter nej, säger jag. Det finns ställen där det inte är en toxisk chef eller medarbetare som får hållas. Utan där man får energi av att vara med sina kollegor och sina kunder. Där kunderna är nöjda med den service som ges. Samt där ekonomin inte hela tiden är ett bekymmer.
Du vet bättre
Du har säkert hört mig berätta om dessa ställen och tillika hur man skapar dem. Var du ska börja för att nå dit. Att det finns metoder och utbildningar som gör att du kan ta steg mot det bättre.
Det vet jag att du har, för det är det jag skriver om varje gång, i en eller en annan form.
Det jag inte vet är om det går hela vägen fram. Förstår man det man läser och lyssnar på och hur bra det kan bli? Eller är det som amerikabreven, att det är nog lite för bra för att vara sant. Tvivlet om man verkligen kan ha en så mycket bättre standard i verksamheten? Lite bättre kanske, men så mycket bättre? Nja.
Invändningar och ursäkter
Sen kommer alla invändningarna om att det fungerar säkert…hos dem…men de kommer aldrig att gå här, för här är det ju…(orsak att skylla på).
Jag vet att de platser som fungerar så mycket bättre finns, för jag har både läst om dem i böcker och sett videos om dem. Jag vet också att de finns för jag har varit med och skapat dem. En del har kommit en bit på vägen, andra har kommit längre.
Några har misslyckats, eftersom det inte är lätt. Det finns så mycket motstånd mot förbättringsarbete. Det är många som är rädda för att förändringen inte ska lyckas eller att de ska behöva offra det förmåner som de lyckats få i det befintliga sättet i verksamheten. Följden blir att de lyfter hela tiden fram orsaker till varför det inte kommer att gå.
En övning för en effektivare verksamhet
Avslutningsvis, en liten övning. Ställ dig nedan frågor och fundera på dina svar.
- Är din verksamhet den bästa som den kan bli?
- Bryr du dig?
- Om den inte är så bra den skulle kunna vara och du bryr dig; vad skulle kunna vara bättre?
- Hur skulle du vilja att det såg ut? Blunda och tänk igenom det som du önskar skulle fungera bättre. Hur det det ut?
- Finns det andra som har samma problem eller utmaningar som du tänkt på och hur har de löst det? Liknar deras lösning det som du tänker att det skulle se ut?
- Om inte, vad är det som skiljer? Är dina tankar större än vad de åstadkommit eller är deras resultat bättre än dina tankar?
För att avrunda och ge ytterligare food-for-thought som man säger på engelska, så kan jag rekommendera att läsa boken Humanocracy av Gary Hamel, där han visar på hur andra lyckats tänka helt annorlunda än vad som är vanligt förekommande.
Lycka till med denna övning.
Tills nästa gång,
Matts
PS. Slutligen, efter du gjort denna övning och inser att “du vill prata med någon”, så finns jag här. Är du intresserad så kan vi träffas online så ska jag berätta mer om möjligheterna. Jag kan beskriva din verksamhets motsvarighet till de lyxiga biografsalongerna, så kanske du får lite mer inspiration, direkt kopplat till din verksamhet. Maila mig bara åter, så hörs vi online. Välkommen.
